↑ Tillbaka till Personspår

Spontanspår

Utrustning: Klädnypor i skarp färg eller snitslar

Hundens favoritleksak eller en burk med godis, eller portionsförpackad kattmat

  1. Ha hunden hemma eller i bilen – den ska inte se på när du lägger spåret.
  2. Börja första spåret i skogen i någorlunda lättgången terräng, gärna i medvind (men i skogen virvlar vinden så att man inte alltid kan avgöra hur det blåser). Gå inte på en stig! Skrapa upp ett märke på vägen där du går in i skogen och häng en snitsel tio meter in så att du vet var spåret börjar.
  3. Gå helt vanligt ca 30 – 50 meter beroende på hundstorlek och ålder (längre till de större och äldre, kortare till de mindre och yngre). Häng gärna en snitsel ovanför spåret om du är osäker på om du kommer ihåg var du gått sedan.
  4. Vid spårets slut lägger du leksaken/godisburken och fortsätter att gå 20 meter innan du vinklar och går minst 50 meter åt något håll innan du går tillbaka ut. Detta är för att spåret och din tillbakagång inte ska vara för nära så att hunden får vittring på din tillbakagång i stället.
  5. Vänta 5 minuter till en timme. Efter en timme har alla doftmolekylerna lagt sig på marken vilket gör att du får en hund som spårar med låg nos (vilket vi vill). Om man tar den korta tiden är spåret så färskt att molekylerna är kvar i luften men å andra sidan är vegetationen på marken också nyss nertrampad vilket ger markdoften stort utrymme. Hunden kanske går med hög nos, men huvudsaken är att den vill följa spåret. Man kan alltid låta det ligga längre tid nästa gång.
  6. Hämta din hund. Hunden har ingen aning om att den ska spåra, så du får ABSOLUT INTE bli arg eller besviken på den om den inte gör som du tänkt. Därför får du INTE neja hunden eller korrigera den i kopplet.
  7. Låtsas som att ni går en helt vanlig promenad i skogen. Gå mot spåret så att du kommer i ca 45 grader mot det från ena eller andra hållet. Hunden ska gå före dig, men om den är osäker får den gå bredvid (men inte bakom). Prata inte med den och stirra inte på den. När hunden passerar spåret ger du akt på om den verkar intressera sig för spåret. Om den hittar spåret och tar upp det följer du bara efter utan att prata. Om hunden stannar kan du också stanna, men om den ”fastnar” stillastående kan du börja trampa på stället bakom hunden, så att det låter som om ni gick. Det brukar få de flesta hundar att sätta fart igen. Om den följer spåret följer du bara efter.
  1. Men om hunden bara går tvärs över spåret utan att intressera sig för det låtsas du som om ingenting. Gå tio meter och vinkla 45 grader mot spåret på nytt så att ni kommer mot det igen. Många hundar upptäcker inte spåret första gången de passerar det eftersom de inte vet att de letar efter något, men nästa gång man passerar kan det hända att de tar upp det. Skulle hunden inte bry sig denna gång heller fortsätter du på samma sätt: gå tio meter, vinkla 45 grader mot spåret och gå som i sicksack fram och tillbaka över spåret. Antingen tar hunden förr eller senare upp det eller också hamnar ni framme vid leksaken/godisburken utan att ha spårat. Då blir det stort kalas! Även om hunden inte har spårat sig fram till belöningen har den haft en trevlig stund i skogen med husse/matte och det är det viktigaste.
  2. Prata inte med hunden oavsett om den spårar eller inte. Man ska inte berömma hunden i spåret för man vet faktiskt inte vad det är man berömmer. Peppa inte den tröga hunden heller för den kommer bara tycka att matte/husse är konstig som håller på och viskar eller pratar med den, eftersom ni (förmodligen!) inte håller på så annars. Tänk bara att det är en slalompromenad i skogen.
  3. Om din hund hittar spåret och följer det intresserat är det bara att fortsätta med samma övning igen. Så småningom kan du skippa det sneda påsläppet och bara visa hunden att spåret börjar här (där du stampat upp början), och du kan gradvis låta spåret få längre sträckning och ligga en timme. Börja med raka spår de första tio gångerna. I slutet ska det alltid vara ett otroligt stort kalas.
  4. Om du fick gå slalom hela vägen fram till slutet, fundera på varför. Kanske var spåret för
    långt, kanske var det för färskt/gammalt, kanske var belöningen för tråkig. Prova att göra om övningen och ändra på det du tror kan vara orsaken. Om det trots detta inte fungerar, prova godisspår.